Frestelser

Det är få saker som kan få min veganska övertygelse att vackla (i alla fall här i Sverige - utlandet för mig är likställt med moraliskt förfall). Men min mummus (farmors) tjockpannkaka (också ett ord ur mitt norrländska lexikon, går väl under namnet "ugnspannkaka" för er andra!) är en av dessa saker. När jag tänker på att äta det kommer jag ihåg hur hon en gång, på ett finskt läger, gjorde en enligt henne misslyckad plåt tjockpannkaka. Och jag fick, till min obeskrivliga glädje, kalasa på denna tjockpannkaka bäst jag ville. Vilket jag gjorde. Och nu pratar vi långpanna, en djup ugnsplåt med pannkaka- och om jag inte minns fel så åt jag om inte allt så väldigt mycket nära inpå. Vad jag minns är i alla fall att det var förbaskat gott, och att jag inte åt någon middag den kvällen! Men så är det ju att jag fortfarande tycker, trots vetskapen om att det kan vara upp till 7 ägg i smeten, att det är en av de godaste rätterna som finns, min mummus tjockpannkaka. Och då finner jag det ibland svårt att se vikten av det ställningstagande jag tagit. Precis som att jag mumsade i mig två tallrikar rabarberpaj med tillhörande piskbar vegetabilisk fettblandning (sojagrädde) idag, detta till trots att jag svurit på att nu vara nyttig och ta hand om min kropp. Vilket innebär mindre socker och snabba kolhydrater, vilket jag inser nu bara gör att jag vill ha tjockpannkaka ännu mer! Gah!

(Nedan bild på vegansk ugnspannkaka från Kakboken utan ägg och mjölk, Svenska klassiker. Vill verkligen köpa alla hennes böcker men är nervös för konsekvenserna det kan medföra!)