"Woop woop!" - all week long!

Den här veckan har varit mer späckad än de flesta och frasen "woop woop" har nog aldrig yttrats så många gånger av mig förut, i mitt liv typ!


Måndag var vi dubbelbokade på adventsfödelsedagskalas och italiensk/kanadensisk middag. Adventsfödelsedagskalaset bestod av en massa bakelser och sång till Maximes ära då hon fyllde hela 23 år. Sedan gick färden vidare till det mångkulturella kollektivboendet i Sweileh och Danny, Ezra, Shadi och Endutch, där det bjöds på en massa mer choklad: och veckans, eller snarare årets, konstigaste rätt: gnocci med nutella!! Än hur skumt det låter så var det GOTT! Gott gånger tusen! Att rekommendera, men glöm bara inte att servera med florsocker för att riktigt få fram sötman ;)


Tisdag bestod av ett av våra cafémarathon på x antal timmar på Jordaniens egna Starbucks: Gloria Jean's. Onsdag var det knäckbak och städning för på torsdagen så var det julfest och ännu mer socker i form av rombollar, kolakakor, äppelkaka, kanelbullar och så knäcken som kanske inte var så knäckig då den var gjord på pannkakssirap, men den gick ner! :P


Sen kom helgen: Fredagkväll spenderades på the Basement Café där det bjöds på flamencomusik och massa gott sällskap, avslutades sedan med en tidig kväll för mig efter en öl på Pariscafeét i Weebdeh. Morgonen efter var nämligen en dag som inte har setts fram emot men som var orsak till de största "woopen" av dem alla. Äntligen fick jag pusta ut efter att ha gjort min presentation! I tre timmar stod jag och chefen, Zeinat, och babblade om mänskliga rättigheter inför de cirka 60 anställda som var mer eller mindre nöjda med att komma in till jobbet på en lördag. Men bra gick det och det var en lagom kick för självförtroendet! Fick också en present idag som tack, en handdukshållare sydd och broderad på en av verksamheterna här i Amman. Mycket glad blev jag :) Men gårdagen slutade inte med bara ett litet "woop woop" över att jag var fri från ångesten utan fortsatte med hyrbil iväg till Mount Nebo för solnedgång och lite religiösa statyer. Det var nämligen på Mount Nebo som Moses stod när Gud sa till honom att det han såg från berget var det förlovade landet, men Moses fick inte gå in, så han stannade på berget och dog där och sägs ligga begraven där än idag! Tyvärr var hans grav/tempel stängd när vi kom men vi såg också det förlovade landet och de fina statyerna som represtenterade Moses stav och Röda Havet som Moses delade. Sen fanns det också en staty på 4 korta, skäggiga män som stod och pekade på en död ko och skrattade, den biten förstod jag inte riktigt. Meen, fint var det där, och så tyst! Man kunde höra bjällrorna från fåren som gick nere i dalen, mysigt!


Efter att solen gått ner fortsatte turen på vindlande, mörka vägar ner mot Döda Havet och sedan upp till de varma källorna i Ma'in! Det var FYRTIOFEM GRADER VARMT i vattnet! Så galet underbart! Vattenfallet forsade ner i en källa och känslan av vattnet som dundrade på kroppen så det nästan gjorde ont var underbar. Eftersom det är så pass kallt i Jordanien nu med så ångade det dessutom från vattnet vilket gjorde att man inte frös om de bitar av kroppen som stack upp ur vattnet. Fanns också en grotta bakom vattenfallet som var som en ångbastu, där inne var vattnet så varmt att det inte gick att ta på det, måste varit över 60 grader, och det kom direkt ur berget! Coolt coolt.


Och så var veckan slut!


Men nu börjar ju nästa, så inget lugn än! Idag ska det inhandlas massa mat inför morgondagens middagsbjudning á la swedish style, på tisdag är det arabiska, på onsdag är det klättring, på torsdag är vi bortbjudna på middag hos en kollega, sen blir det väl utgång torsdag och fredag! Det är ju ändå Sanaas sista helg i Amman!! Åh, va sorligt det kändes helt plötsligt..


Men inga, tårar spilles här, nu ska vi njuta av den sista veckan utan misär!!  :)



<iframe src="http://www.campaignspace.se/fb_kvinna_kvinna/banners/kvinna_kvinna_728x90.php?ct=http%3A%2F%2Fwww.facebook.com%2Fpages%2FKvinna-till-Kvinna%2F153028052500%3Fsk%3Dapp_199555876787036&name=Emelie+Matkala+Nylander" width="728" height="90" scrolling="no" frameborder="0" style="width:728px;height:90px;margin:0;padding:0"></iframe>

Turtle Green Tea Bar - hippt som bara den

Sitter här och funderar på givmildhet, hur det kommer sig att "vi i väst" har glömt bort gästfrihet, välgörenhet och känslan för att hjälpa sin nästa. Låter klyschigt I know, men finns det inte en poäng i klyschorna? När jag har besökt IM:s olika projekt här i Jordanien så berättar föreståndarna ofta om samhällets generositet, - "den här vattentanken har vi fått av en man som också donerat massa mat"; - "en gång i veckan donerar restaurangen runt hörnet falafelmackor till alla barnen och lärarna"; - "under Ramadan blir vi alltid överösta med gåvor: pengar, ris, mat, olja, papper, allt vi behöver", and so on... Nu finns det ju i den islamska läran att man ska skänka 2,5% av sin inkomst/rikedom till välgörenhet, men finns inte dessa värderingar även inom kristendomen? Att man ska älska sin nästa, hjälpa varandra, behandla andra såsom man själv vill bli behandlad? Även om "vårt" sätt att leva har sina fördelar så måste jag säga att en sekulariserad, indiviualiserad värld inte gynnar de små, vilket jag inte är den första att komma på. Men i alla fall. Blä på oss.

/Em

ps. har också funderat på varför alla dörrlås här alltid måste snurras två varv och två "klick" innan det är låst ordentligt? Är det säkrare än våra lås? Känns i alla fall så! ds.

ANKOMSTEN

Efter en lååång resa (snarare i tid än i rum) så klev jag och Sanaa äntligen ut i värmen på Queen Alia-flygplatsen utanför Amman i fredags. Där kom Saleem, IM's vaktmästare på plats, så snällt och plockade upp oss och visade in oss i vårt nya hem, i alla fall för 3 månader framöver. Lokalerna är väldigt fräscha och varje gästrum har egen toa och dusch - fint för husfriden ;)

De hade dessutom varit så snälla att de lämnat mat i kylen åt oss så att vi kunde fylla på med lite energi innan vi kunde orientera oss iväg till närmaste supermarket. Trots att denna supermarket var mer av en minimarket så spenderade vi lång tid mellan de trånga hyllorna för att försöka få någon reda på vad vi egentligen var ute efter. Efter massa kånkande och bärande avnjöt vi en falafel på vår egna balkong innan vi drog in mot stan. Vi hade en väldans tur som hittade en väldigt trevlig taxichaufför, ja, det här med taxichaufförer i Amman alltså, vi har varit här i två-tre dagar och det finns redan en massa att berätta om detta speciella människosläkte, men det får bli en annan gång, i alla fall så visade "Slam"oss till en trevlig, livlig gata som hette något så chict som Rainbow street där jag fick en del förutfattade meningar uppfyllda. Caféerna var fulla av äldre, mestadels skäggiga män som käkade nötter och rökte vattenpipa. En vacker syn :) Men där fanns såklart också kvinnor, barn och en hel del turister.

Och det här var bara fredagen! Efter en underbar hel natts sömn, där jag inte ens vaknade av böneutropen på morgonkvisten, så startade lördagen då vi åkte till superflashiga Mekka Mall som hade allt från Wasa knäckebröd, Danske Kager, en Conversebutik, underklädesmodeller på 3x4 meter stora affischer, ett syriskt bageri och massa massa kläder och små stånd som sålde klockor överallt!

Så idag så var det första dagen på praktiken! Det började med att vi fick prata med vår handledare Zeinat, som var jättetrevlig och verkade väldigt snäll. Sedan satt vi på ett lååångt möte med det resursteam som IM har här i Amman och som stöttar de olika projekten som IM samarbetar med. Men nuu, är det dags för mat! Men oroa sig inte, det blir fler uppdateringar nu när vi har fått koden till det trådlösa nätverket i byggnaden :)

ps. Sa jag att det är 30 grader här och inte ett moln så långt ögat kan nå? ;) Inte för att det går att njuta då man måste täcka hela halva kroppen för att folk inte ska stirra, vilket de i och för sig gör ändå, så icke-diskret som det bara går! ds.