Day minus 17 and counting down

The next adventure in my life will soon begin. We’ve taken everything we own and put it in a storage unit/boiler room somewhere in an apartment building in my home town. In 17 days me and my Robert, bringing some clothes and books, will go to Jordan and Amman. With an unknown return date.

It is crazy much that circles around in my head and I've got mixed feelings about everything right now. Everything with moving from Norway, a relatively new position at work and focus on celebrating christmas with the family has put Jordan too far down on my priority list. Hence, not much is set for the trip. We have tickets for the 7th of January and almost all vaccines. But no place to live, no jobs. 

An adventure it will be indeed. I know one thing though: it’ll be fun.

"Woop woop!" - all week long!

Den här veckan har varit mer späckad än de flesta och frasen "woop woop" har nog aldrig yttrats så många gånger av mig förut, i mitt liv typ!


Måndag var vi dubbelbokade på adventsfödelsedagskalas och italiensk/kanadensisk middag. Adventsfödelsedagskalaset bestod av en massa bakelser och sång till Maximes ära då hon fyllde hela 23 år. Sedan gick färden vidare till det mångkulturella kollektivboendet i Sweileh och Danny, Ezra, Shadi och Endutch, där det bjöds på en massa mer choklad: och veckans, eller snarare årets, konstigaste rätt: gnocci med nutella!! Än hur skumt det låter så var det GOTT! Gott gånger tusen! Att rekommendera, men glöm bara inte att servera med florsocker för att riktigt få fram sötman ;)


Tisdag bestod av ett av våra cafémarathon på x antal timmar på Jordaniens egna Starbucks: Gloria Jean's. Onsdag var det knäckbak och städning för på torsdagen så var det julfest och ännu mer socker i form av rombollar, kolakakor, äppelkaka, kanelbullar och så knäcken som kanske inte var så knäckig då den var gjord på pannkakssirap, men den gick ner! :P


Sen kom helgen: Fredagkväll spenderades på the Basement Café där det bjöds på flamencomusik och massa gott sällskap, avslutades sedan med en tidig kväll för mig efter en öl på Pariscafeét i Weebdeh. Morgonen efter var nämligen en dag som inte har setts fram emot men som var orsak till de största "woopen" av dem alla. Äntligen fick jag pusta ut efter att ha gjort min presentation! I tre timmar stod jag och chefen, Zeinat, och babblade om mänskliga rättigheter inför de cirka 60 anställda som var mer eller mindre nöjda med att komma in till jobbet på en lördag. Men bra gick det och det var en lagom kick för självförtroendet! Fick också en present idag som tack, en handdukshållare sydd och broderad på en av verksamheterna här i Amman. Mycket glad blev jag :) Men gårdagen slutade inte med bara ett litet "woop woop" över att jag var fri från ångesten utan fortsatte med hyrbil iväg till Mount Nebo för solnedgång och lite religiösa statyer. Det var nämligen på Mount Nebo som Moses stod när Gud sa till honom att det han såg från berget var det förlovade landet, men Moses fick inte gå in, så han stannade på berget och dog där och sägs ligga begraven där än idag! Tyvärr var hans grav/tempel stängd när vi kom men vi såg också det förlovade landet och de fina statyerna som represtenterade Moses stav och Röda Havet som Moses delade. Sen fanns det också en staty på 4 korta, skäggiga män som stod och pekade på en död ko och skrattade, den biten förstod jag inte riktigt. Meen, fint var det där, och så tyst! Man kunde höra bjällrorna från fåren som gick nere i dalen, mysigt!


Efter att solen gått ner fortsatte turen på vindlande, mörka vägar ner mot Döda Havet och sedan upp till de varma källorna i Ma'in! Det var FYRTIOFEM GRADER VARMT i vattnet! Så galet underbart! Vattenfallet forsade ner i en källa och känslan av vattnet som dundrade på kroppen så det nästan gjorde ont var underbar. Eftersom det är så pass kallt i Jordanien nu med så ångade det dessutom från vattnet vilket gjorde att man inte frös om de bitar av kroppen som stack upp ur vattnet. Fanns också en grotta bakom vattenfallet som var som en ångbastu, där inne var vattnet så varmt att det inte gick att ta på det, måste varit över 60 grader, och det kom direkt ur berget! Coolt coolt.


Och så var veckan slut!


Men nu börjar ju nästa, så inget lugn än! Idag ska det inhandlas massa mat inför morgondagens middagsbjudning á la swedish style, på tisdag är det arabiska, på onsdag är det klättring, på torsdag är vi bortbjudna på middag hos en kollega, sen blir det väl utgång torsdag och fredag! Det är ju ändå Sanaas sista helg i Amman!! Åh, va sorligt det kändes helt plötsligt..


Men inga, tårar spilles här, nu ska vi njuta av den sista veckan utan misär!!  :)



<iframe src="http://www.campaignspace.se/fb_kvinna_kvinna/banners/kvinna_kvinna_728x90.php?ct=http%3A%2F%2Fwww.facebook.com%2Fpages%2FKvinna-till-Kvinna%2F153028052500%3Fsk%3Dapp_199555876787036&name=Emelie+Matkala+Nylander" width="728" height="90" scrolling="no" frameborder="0" style="width:728px;height:90px;margin:0;padding:0"></iframe>

Gamla stenar och nya känslor

Jag är sjuk på att vara sjuk, jag är less på att vara less, men om jag ska vara less och sjuk, så är ändå Jordanien ett bra ställe att vara det på! Jag har nämligen kommit att börja tycka om det här landet och den hära staden, Amman. Det var tufft i början med bilar, tutor, otrevliga män, värme, damm och alltid denna trötthet. Men nu hör jag inte tutorna, jag börjar vant navigera mellan bilarna, männen hör jag inte heller, värmen gillar jag och dammet ger faktiskt en fin varm färg till allt (förutom vårt vita bord på uteplatsen som bara ser sunkigt ut då!).


Efter att ha varit och tittat på en massa gammal sten (Jerash, Petra, Amman Citadel) har jag dessutom fått en fläkt av historien i det här landet och börjat känna av dess karaktär, mer än det nybyggda, vanliga och gemena har kunnat ge. Sen har jag börjat lära känna folket, som är jättetrevligt och som jättegärna vill prata engelska (som taxichauffören på väg till arabiskakursen igår som om dagarna är lärare på gymnasienivå och om kvällarna kör taxi för att kunna ge sin familj ett fint hem, han var inte tyst en minut under de 30 minutrarna resan tog - han vill öva sin engelska sa han, och bättre och bättre blev han innan vi kom fram faktiskt!). Och maten här är ju faktiskt helt underbar, vi fick en request från vår handledare i Sverigeland att vi måste börja matblogga, och det är väl bara till att göra därefter! Dock är min cuisine inte så spännande just nu då jag har magproblem, kokt ris med sojasås - ingen kulinarisk sensation precis!


Något som jag dock förtärt idag, och som är väldigt jordanskt, är te med mynta, så gott! Koka te som vanligt och lägg i lite färska myntablad (eller en modern variant: citronmeliss, mycket gott!) och gärna tre skedar socker för att riktigt ta fram alla smaker ;)


Innan jag slutar så kommer här en liten lek:


GISSA STENEN:
Para ihop bilderna med städerna, svaret kommer i nästa inlägg! :)

1.

2.

3.

A: Jerash,  B: Amman, C: Petra

Tack o hej, och LYCKA TILL! ;)

Turtle Green Tea Bar - hippt som bara den

Sitter här och funderar på givmildhet, hur det kommer sig att "vi i väst" har glömt bort gästfrihet, välgörenhet och känslan för att hjälpa sin nästa. Låter klyschigt I know, men finns det inte en poäng i klyschorna? När jag har besökt IM:s olika projekt här i Jordanien så berättar föreståndarna ofta om samhällets generositet, - "den här vattentanken har vi fått av en man som också donerat massa mat"; - "en gång i veckan donerar restaurangen runt hörnet falafelmackor till alla barnen och lärarna"; - "under Ramadan blir vi alltid överösta med gåvor: pengar, ris, mat, olja, papper, allt vi behöver", and so on... Nu finns det ju i den islamska läran att man ska skänka 2,5% av sin inkomst/rikedom till välgörenhet, men finns inte dessa värderingar även inom kristendomen? Att man ska älska sin nästa, hjälpa varandra, behandla andra såsom man själv vill bli behandlad? Även om "vårt" sätt att leva har sina fördelar så måste jag säga att en sekulariserad, indiviualiserad värld inte gynnar de små, vilket jag inte är den första att komma på. Men i alla fall. Blä på oss.

/Em

ps. har också funderat på varför alla dörrlås här alltid måste snurras två varv och två "klick" innan det är låst ordentligt? Är det säkrare än våra lås? Känns i alla fall så! ds.

Uttråkad

Jaa, uttråkad, hur kan jag vara det i denna spännande stad, i detta land som är en helt annan värld? Jo, så går det när jag är sjuk! Eller, sjuk och sjuk, men jag var inte frisk imorse iallafall, en släng av sån där svag mage som inte klarar av alla nya frukter och bakterier som finns i det nya (filtrerade) vattnet. Men lite imodium (eller en billigare version, dimor), och en diet på kokt potatis med salt och te kokat på en ört som jag inte vet namnet på men som jag känner igen lukten och smaken på så mycket att det gör mig irriterad, har i alla fall fått mig att må bättre.

Så nu vill jag gå ut och röra på mig och få lite frisk luft, men den här tiden på dygnet så står luften stilla och solen gassar så jag har fått order av min rumskamrat att vänta inne någon timma, tills det blivit lite svalare. Så till dess så slöar jag i soffan med ömsom tv-tittande (någon flygplansfilm med Leo Dicapricciosa) och ömsom datasurfande. Tråååkigt. Meningen var också att vi skulle gå ut ikväll med de två volontärer som var på IM förra hösten, men det blir nog filmkväll istället. Suck. Tur att det vankas Ryan Gosling (yum!) annars hade jag gått i bitar, har tittat på TV hela dagen. Just det, det är ju faktiskt fredag här idag, eller det som vi har som fredag hemma, vi är nämligen lediga imorgon och på lördag, deras helg börjar som en dag tidigare, så på söndag har vi måndag, hänger ni med? :)

Ska nog sätta mig i solen en stund nu i alla fall, Sanaa har siesta så det är extra tråkigt, ska försöka mig på lite Jonathan Safran Foer, enligt framsidan så måste man läsa boken, för "it will change you", så då får jag väl göra det! Fast, kanske att jag ska äta innan.. Tur att jag hamnat tillsammans med Sanaa som älskar mat lika mycket som jag, skafferiet och kylskåpet är fyllda med godsaker! Mums :)

Over and out.

ANKOMSTEN

Efter en lååång resa (snarare i tid än i rum) så klev jag och Sanaa äntligen ut i värmen på Queen Alia-flygplatsen utanför Amman i fredags. Där kom Saleem, IM's vaktmästare på plats, så snällt och plockade upp oss och visade in oss i vårt nya hem, i alla fall för 3 månader framöver. Lokalerna är väldigt fräscha och varje gästrum har egen toa och dusch - fint för husfriden ;)

De hade dessutom varit så snälla att de lämnat mat i kylen åt oss så att vi kunde fylla på med lite energi innan vi kunde orientera oss iväg till närmaste supermarket. Trots att denna supermarket var mer av en minimarket så spenderade vi lång tid mellan de trånga hyllorna för att försöka få någon reda på vad vi egentligen var ute efter. Efter massa kånkande och bärande avnjöt vi en falafel på vår egna balkong innan vi drog in mot stan. Vi hade en väldans tur som hittade en väldigt trevlig taxichaufför, ja, det här med taxichaufförer i Amman alltså, vi har varit här i två-tre dagar och det finns redan en massa att berätta om detta speciella människosläkte, men det får bli en annan gång, i alla fall så visade "Slam"oss till en trevlig, livlig gata som hette något så chict som Rainbow street där jag fick en del förutfattade meningar uppfyllda. Caféerna var fulla av äldre, mestadels skäggiga män som käkade nötter och rökte vattenpipa. En vacker syn :) Men där fanns såklart också kvinnor, barn och en hel del turister.

Och det här var bara fredagen! Efter en underbar hel natts sömn, där jag inte ens vaknade av böneutropen på morgonkvisten, så startade lördagen då vi åkte till superflashiga Mekka Mall som hade allt från Wasa knäckebröd, Danske Kager, en Conversebutik, underklädesmodeller på 3x4 meter stora affischer, ett syriskt bageri och massa massa kläder och små stånd som sålde klockor överallt!

Så idag så var det första dagen på praktiken! Det började med att vi fick prata med vår handledare Zeinat, som var jättetrevlig och verkade väldigt snäll. Sedan satt vi på ett lååångt möte med det resursteam som IM har här i Amman och som stöttar de olika projekten som IM samarbetar med. Men nuu, är det dags för mat! Men oroa sig inte, det blir fler uppdateringar nu när vi har fått koden till det trådlösa nätverket i byggnaden :)

ps. Sa jag att det är 30 grader här och inte ett moln så långt ögat kan nå? ;) Inte för att det går att njuta då man måste täcka hela halva kroppen för att folk inte ska stirra, vilket de i och för sig gör ändå, så icke-diskret som det bara går! ds.

Päronmani och separationsångest

Päronmos, päronkräm, päronchips, päronsorbet, plommonkräm och plommonkaka.
Det var resultatet av gårdagens skörd på bakgården i Kalmar. Helt otroligt vackra päron tynger ner varje gren på de tre päronträden, magiskt för en norrlänning som mig som aldrig sett ett päronträd förut! Sen marken under det fjärde trädet är alldeles mörklila-prickigt av de fallna plommonen. Lite sorgligt mycket frukt, det tas inte alls hand om, jag och Robban funderade på att plocka ner alla plommon nu då de är perfekt mogna och sälja till någon butik. Men det funkar nog inte riktigt så. Så istället blev det päron-/plommonfabrik här på Ståthållaregatan! Funderar även på att göra knäckig päronpaj ikväll :)

Och nu bär det snart av till Jordan, tåget går 17.00 imorgoneftermiddag. Det är minst sagt mixade känslor, det känns å ena sidan otroligt spännande och roligt men å andra sidan ångestfyllt att inte träffa vissa personer på 3 månader.. But what doesn't kill you... Nej usch så negativ jag låter, klart det ska bli kul! Bara jobbigt med avsked, men desto sötare när vi väl ses som min älskade mor brukar säga! Men nu ska den sista packningen tas tag i, nu kan man ju packa ner i princip allt förutom tandborste och deo, Rob ska packa för Italien med så jag misstänker att det kommer vara mer kaos än vad det redan är här om ett litet tag!

Nästa gång vi hörs är jag förmodligen i Jordanien, så vi får se om jag helt plötsligt tappat alla å, ä och ö då!

Brand new start, brand new blogg!

Nu jäklar ska det skrivas! Inför min enormt spännande höst i Amman, Jordanien har ju nu startat en ny blogg!

Just nu sitter jag i vardagsrummet i Kalmar och känner moln av vitlöksdofter sväva in från köket, Robban lagar mat :) Efter några veckor på resande fot så känns det skönt att landa i det närmaste som kan kallas mitt hem nuförtiden. Skriven i Malmö, familjen i Övik men mina ägodelar och min kärlek i Kalmar! Men lugnet varar inte länge, efter en fullpackad förutbildning i Lund och ett motiverande MFS-möte på skolan så spirar inspirationen men latheten sätter in med tanke på att jag måste packa upp en enorm resväska med (i princip) enbart smutstvätt, och motivationen sviktar. Men, på torsdag bär det av till El Stockholmo för en gemytlig natt på Arlandagolvet (inte första gången det händer måste jag säga) innan jag 06.40 styr nosen mot Vienna för att möta upp med Sanaa innan vi till slut åker till Amman! Så det är bara att ta tag i packning och planering. Men först, god mat och en mysig romantisk film med hetaste Natalie Portman!