Pre-bröllops-brud-fest

Idag var det fest minsann! Vi blev inbjuden till ena granndotterns kompis pre-bröllops-brud-fest, eller kanske möhippa? Men det liknande mer en bal, en sweet sixteen-fest eller ja, ett bröllop. På grund av kulturen här så var det ett big no-no att ta bilder, och så fick Stephan dessvärre inte heller delta, så ni får hålla er till godo med att jag beskriver hur det var :) 

Festen hölls i en stor lokal och hade en stor, dekorerad scen i ena änden av rummet. Längst bak på scenen, stod en stor, vit soffa på en upphöjd plattform, där kunde den kommande bruden sitta ner med sin närmsta familj när hon ville vila från dansandet. Bakom och runt soffan var det stora vita tyger, massvis med vita och röda rosor i buketter och bågar och glittriga ornament. Framför soffan var så dansscenen.  På grund av lite kommunikationsproblem (hejsan språkförvirrad) så kom jag lite sent till festen men fick då ett väldigt bra intryck vid ankomst då festen var i full gång. Ingången var i motsatt del av rummet från scenen så det första jag möttes var ett hav av människor (kvinnor och barn) som satt på rader efter rader av stolar vända mot scenen. När jag så kom fram till mitt sällskap, och skrikit fram mina hälsningsfraser för att överrösta den höga arabiska musiken, så vände jag uppmärksamheten till scenen. Där dansade den kommande bruden i en vid, strassbeklädd röd klänning tillsammans med sina och sin kommande makes systrar. Alla var väldigt vackert klädda och de måsta ha lagt ner timmar på sina respektive frisyrer som innefattade mängder av löshår, strass, glitter, spännen och säkert två-tre sprayflaskor vardera. 

Låt efter låt dansade bruden och vid början av varje låt annonserades vems tur det var att inta scenen tillsammans med henne. Dessvärre kom det då en annonseringen där jag tydligen var inkluderad och under två arabiska låtar och en klubbåt, som ärades med discobelysning, stod jag så på scenen och försökte kopiera de vackra palestinska flickornas rörelser, gick väl sådär kan jag tänka mig. Men kul var det! Och väldigt intressant att se kvinnorna i ett helt annat sammanhang, ett sammanhang fritt från män i huvudsak. Klänningar, höga klackar, bara axlar, långt vackert hår, dans och vänskap.

Fick dagen till ära hår och make-up 

fixad av en av granndöttrarna, kände 

mig som om att det var jag som skulle 

gifta mig! 

Bjuder på lite bilder från Salfeet nedan i brist på festbilder. 

Salfeet är en vacker och grön liten stad som formligen kryllar av citronträd- drömmen att ha den här i trädgården och göra hemmagjord citronsaft varje dag!

Bara för att blommor och 

solen är så fina tillsammans.

Slutligen, utsikten av solnedgången från vår balkong, lika enastående varje gång.

En dag på kontoret

Idag skulle en kunna säga att vi har vår första arbetsdag. Vi är på Stop The Walls kontor och kontorsjobbar. Vi har inte fått några konkreta uppgifter utan efterforskar lite, skriver lite, transkriberar, improviserar, och det går bra. Kontoret är jättefint och människorna på kontoret är ännu finare, det är så härligt att omges av engagerande, intelligenta människor, och ännu härligare när de sitter med så mycket kunskap som vi inte har - lärorikt och intressant. Tror att det är, och kommer vara, två av nyckelorden för hela vistelsen här, lärorikt och intressant. Det är så mycket nytt, inte bara ett nytt språk och en ny kultur med efterföljande normer och seder. Utan det är för mig helt nya koncept. Koncept såsom vägar tillägnade visst folk med viss status, beväpnade civila som vaktar sin by, diskriminering inskriven i lagen, begränsningar i rörlighet, kunna känna doften av havet bara några mil bort men veta att du aldrig en gång kommer kunna ta dig dit...

Det tog en mer melankolisk tvist en vad som var menat här, men det är svårt att inte komma in på ämnet, det är så påtagligt och närvarande. Men här, på Stop The Wall, försöker de göra vad de kan för att kämpa för att krossa dessa koncept. Och jag ska försöka göra mitt för att stå vid deras sida och hjälpa till, om jag kan. 

Målning på väggen bakom skrivbordet av en känd palestinsk illustratör, Naji Al-Ali, som skapat den starka symbolen som är Handala, han syns svagt längst bort till höger på bilden.

Stephan vid vårt för tillfället gemensamma skrivbord, working hard med "ett eller annat" som de säger på ren norska. 

Utsikten från kontoret i Ramallah, en vacker och levande stad.

Säger på torsdag hejdå till Espen, den ena halvan av första teamet på plats, och som hjälpt oss att komma igång med allt! 

DAG 1

Vi ankom till Salfeet, vårt nya hem, igår efter en lång och dyr men vacker och spännande taxiresa från Ramallah. Taxichauffören var extremt skeptisk till att vi skulle till Salfeet, där fanns ju inga hotell sa han. Våra tafatta försök att förklara att vi skulle bo i lägenhet verkade inte lugna mannen som insisterade på att han skulle köra oss en timme längre norrut för att vi skulle få äta Palestinas bästa kneifeh (en söt ostdessert) i Nablus i stället. Som tur var lyckades vi övertala honom att vi hade god tid på oss att besöka Nablus en annan dag och att han snälla kunde ta oss till Salfeet, där vi till slut möttes av E.

Lägenheten är jättefin med två stora sovrum, ett vardagsrum med hela sex sovplatser (finns det hjärterum…) och en balkong med fantastisk solnedgångspotential (det var lite molnigt igår). Jag har, i vanlig ordning, redan gjort mig hemmastadd genom att packa upp och möblera om, rummet är nu ganska mysigt och det krävs bara en gardin som täcker för fönstret så att jag kan sova lite godare om natten.

I går hade vi verkligen en intensiv start på besöket då vi blev inbjuden till ”lunch” (serverades kl. 18) hos en familj som bor i närheten. Hela familjen satt och pratade med oss i det fina vardagsrummet där nästan allt, från kuddar och brickor till tavlor och speglar, var broderat av mamman i huset. De var en väldigt trevlig och välkomnande familj och de ställde samtidigt massa frågor om allt allt allt de kunde tänkas vilja veta samtidigt som de berättade allt allt om alla barn och släktingar som de har utspridda i världen. Det är något som slog mig i går, hur många släktingar arabiska familjer ofta har och hur många det faktiskt är som bor, studerar och/eller jobbar utomlands. Bland annat hade föräldrarna själva bott i Saudi Arabien, de hade en son i Algeriet och en kusin i Sverige.

Idag, lördag, ska vi träffa vår kontaktperson på organisationen och kommer förhoppningsvis få veta lite mer om vad som sker de närmsta dagarna, jag är så spänd på att få komma ut och upptäcka landet, folket och kulturen och bara ett besök på affären känns just nu som ett äventyr!

Skickar allt solsken jag kan till er som läser det här, för vi har plenty sol här vill jag lova, även fast det bara är mars :D

So far so good..!

Amsterdam really took me by surprise. It is such a nice city that after my first walk in the west "suburbs" I proclaimed: this is where I'm gonna live! The houses are so nice (our hosts apartment is amazing!) and the streets and canals makes a perfect disharmony of labyrinths in the city centre. And it is so calm here..

But then there is the people of Amsterdam. I haven't really approved of them yet. Some people, like those working in cafes are supernice and their english is amazing, more British than the British themselves, but then there are others.. Two bus drivers and a guy letting bikes, super-sarcastic! I really don't know how to handle sarcasm in other countries..

But so far so good! We had an amazing, and freakishly cheap, three-course vegan dinner at a squat, Joe's Garage, we rented bikes, ended (by ALL mistakes) up in the notorious red light district, and had some ijs (ice cream). And now: some shopping! Mostly for boring, need based- instead of want based-, stuff like vitamins (I've been struck by the B12-paranoia).. But first, as always when with Sanaa, middle easternish breakfast!! :)

IARC är igång!

Sitter just nu, lätt dåsig av den goda grönsakscurryn som serverades till lunch, och lyssnar på dr. Anteneh Roba som pratar om att jobba för djurs och människors rättigheter i Afrika, superspännande trots att jag lyssnat på honom i Malmö redan!

Överlag är detta helt fantastiskt, jag går från att känna mig supertaggad till helt förtvivlad. Jag är numera säker på att jorden inte kommer överleva min 60-årsdag, massa filmer på temat jordens undergång spelas nu i mitt huvud och frågan är inte OM utan HUR jorden kommer vara förstörd vid år 2050. Nedslående jag vet. Tack Steve Best.

Men sen så får jag tusentals ideér på hur vi kan jobba för djuren så det blir nog inte mkt pluggande när jag kommer hem, för här ska aktivistas!

Utöver detta har jag bestigit Mt. Everest av Luxembourg (ja träningsvärk idag!), käkat enbart lite mackor och massor, jag menar MASSOR, av socker till middag (bild kommer senare), frusit mig igenom en natt i tält med tre lager kläder och varmvattenflaska och träffat nya vänner från olika hörn av vår vackra värld!

Nu ska jag koncentrera mig, sen ska jag beställa lite djurrättsböcker som höstläsning :)

Over and out,
Veganhälsningar från Esch <3

Sliten

Usch vilken natt, hårda bänkar, domnande armar och spänd nacke.. Inte lätt att vara på mini-eurotrip! Och då har jag inte ens lämnat Sverige än.. Men helst av allt vill jag bara duuuschaaaa!

Mini-Eurotrippen är igång!

Så då har jag satt mig på tåget från Örnsköldsvik med nosen söderut, målet är Arlanda (med några obekväma byten i Sundsvall och Gävle) för en flygresa ner till Luxembourg och INTERNATIONAL ANIMAL RIGHTS CONFERENCE, fyra förmodade fantastiska dagar med djurrättsföreläsningar, workshops, tältning och (egentligen bäst av allt) VEGANMAT I MASSOR! I'm quite excited 😄

Efter denna konferens styr jag tågnosen vidare mot Amsterdam där jag ska träffa finaste Sanaa och vackra Tina, kommer nog bli en hel del Amman-minnen! Men fantastiskt ska det bli att träffa dom, och särskilt i en sådan omtalad stad som Amsterdam! Super excitement 😄

Ska försöka hålla er uppdaterade via sociala medier då jag tycker att det här är känns som något som fler bör få ta del av! 😄