Att ta semester från semestern

Det är ju inte semester jag kom hit för, jag har faktiskt ett jobb att göra. Men allting känns som ett enda stort äventyr, så när jag fick besök och hade en liten turistvecka så kändes det väldigt lyxigt. Att kunna ta semester från semestern. 

Vi började med ett besök i Jerusalem, en stad fylld med religion och historia. Mest känd är nog Damaskusporten. Porten som för tusen-nånting år sedan var början på resan till Damaskus. Både gammal och ny historia finns här då en kan se kulhål i väggarna från strider genom åren. Inne i gamla staden, som gömmer sig bakom porten, hittar en ett kulturellt shoppingmekka inringad av den gamla stadsmuren. Kläder, souvenirer, smycken och shoppande turister trängs med restauranger, kryddor och en shoppande lokalbefolkning. 

Palestinasjalar och trummor, dukar och gosedjur, tavlor och planscher, vattenpipor och lyktor.
Det du inte kan hitta här finns nog inte!

Mat, på hotellet. Om en inte blir frälst av detta så vet jag inte vad. Det är oliver, hummus, blomkål, champinjoner, soltorkade tomater, tapenada, färsk sallad, turisk sallad, inlagda grönsaker och bröd i en härlig blandning.

Nästa stopp var lite otippat det norska representationskontoret på Västbanken. Det var ju den 17:e maj, och bor och jobbar en med en norsk medborgare så har en inte mycket val: det måste bara firas. Inte för att vi klagade så mycket när vi kom fram, gratis mat, dryck och underhållning i en grön trädgård - inget en upplever varje dag. Det obligatoriska 17:e maj-tåget hann vi också med, vi fick mer än ett par nyfikna blickar från husen runt omkring.

Under besöket hann vi med lite "politisk turism" också, jag tog med Robert till Hebron.  Som ni kan läsa från mitt föregående inlägg är det en stad som är ganska tung att besöka. Konflikten är verkligen närvarande och det syns i både infrastruktur och människors ansikten. Vi gick längs den tomma gatan Shuhada, som soldaterna som vaktade den kallade Chicago street, en surrealistisk känsla. En av soldaterna insisterade också att ta en gruppbild på oss med min kamera, jag har aldrig sett tre människor le så osäkert på en bild förut, men vad skulle vi göra? 

Nu har jag också ynnesten av att ha en systemkamera och inget objekt går säkert från min lins! Här är vårt hus, den första balkongen (med tvätt hängandes på linor) är vår balkong, vi trivs jättebra i Salfeet. Det är en fin liten stad med ett sådant liv som kommer med en liten stad. Alla känner alla och varje morgon hejar jag på han som äger falafelrestaurangen vi brukar gå på, och hans son som är ganska bra på engelska. Grannarna påtar på i trädgården och vi ropar till varandra där jag står på balkongen. Jag har alltid en stående invitation på te och popcorn. Teet är faktiskt extra gott här, de använder färsk mynta eller meriam i som ger teet en extra dimension. Bevis: Robert drack tre koppar i rad.

KNEIFEH. Antingen älskar du det eller så tycker du bara mycket om det. Det finns inget mindre än det. Det är fett och det är sött och det är lite mer sött och fett. Ost med kaka och så massa sockervatten som hälls över först under tillagning och så igen vid servering. Kneifeh är Palestinas söta stolthet och alla som kommer till Palestina måste smaka. Annars har du som inte riktigt varit i Palestina. Och för att få tag på den bästa kneifehn måste du åka till Al Quds sweets i Nablus gamla stad. Det slår all annan kneifeh med hästlängder. Personalen var så snäll att de släppte in oss i bakeriet för att se hur kneifeh blir till, först läggs degen på en stor plåt, sen osten och semolina (rullat vete..?) sprids utöver. Plåten snurrar över en het låga, sen vänds hela saken upp och ner innan sockervatten hälls över, litervis av sockervatten. Mmm.

Vackra Palestina

Det här hänt väldigt mycket den senaste tiden, och vi har faktiskt massa jobb att göra, vilket är bra! Men det har också lett till att jag har varit lite dålig på att uppdatera bloggen. För att kompensera för några dagars tystnad kommer det nu i dagarna tre ett inlägg om dagen, bra va? : )

Till att börja med så var vi på ännu en Tejual, en politisk vandring. Denna gång utanför storstaden Nablus. Vi tog inte del av lika många historier som förra gången, men landskapet var helt fantastiskt. Som en gåva till er får ni därför ta del av lite amatörbilder här! ; )

Typ som prästkragar, fast inte

Fantastisk utsikt från en klippformation utanför byn Tell

Hittade också fina människor på toppen av berget

Vallmoblommor färgar landskapet

Mycket blommor, men det är ju så ofantligt vackert

Och vi gick och vi gick och vi gick

Utsikt

Det är svårt att låta bli panoramabilder när landskapet är så fantastiskt som det är..

Vackra, vackra Palestina.

Att vandra genom gamla staden i Nablus

Är det något jag älskar så är det sådana här ställen, trånga gångar överfyllda med kläder, tyger, skor, smycken, godis, mat, frukt, nötter, kryddor.. Åh, dofterna, synen, surret - alla intrycken, det är himmelen för mig! Önskar alltid att jag var själv när jag går igenom sådana ställen så att jag kan ta all tid jag vill till att titta, röra och lukta på allting. Men risken är väl att jag aldrig kommit ut igen..




Vår handledare och Stephan inne i marknaden. Målet var att äta kneifeh, en dessert som enligt palestinierna uppfanns i Nablus (men jag är ganska säker på att jag hört detsamma om en by i Libanon). Kneifeh består i alla fall av en sorts deg med sockervatten och smält ost, så mäktigt och flottigt och sött det kan bli - allt på en och samma gång. 

Den som säger att de svenska (eller norska) jordgubbarna är de bästa har uppenbarligen aldrig varit i Palestina. De är stora, härligt rubinröda och inte minsta spår av surhet har de. Min.. tredje jordgubbe jag smakade var helt perfekt, den smakade inte bara jordgubbe utan jordgubbe med grädde och socker, helt naturligt och helt himmelskt. 

Bara 10 kronor kilot dessutom.







Bröd, bröd, bröd i mängder. Det palestinska pitabrödet äts till frukost, lunch och middag och används både som pitabröd med fyllning, macka i matsäcken, och som transportmedel för hummus, falafel, sallad och oliver från tallrik till mun. 

Kunde inte låta bli att ta bild på detta fantastiska arrangemang av rädisor, en fin display är nästan lika viktigt som pris och kvalitet!

Oliver, ostar och inlagda grönsaker (makdoooos!) i en härlig blandning. 

Är inte det här himmelen på jorden så vet jag inte vad som är. Arabisk konfekt, lite lik turkisk delight, men större och i massa kombinationer, min favorit är den vita med pistaschenötter uppe i högra hörnet. Vegansk ska den vara också! 

Tog en random bild och lyckades fånga 

den här mannen som helt klart har barnet 

i sig nära till hands :)

Hit tog vår handledare mig för att få en salva till mina händer, doktorn var dessvärre inte inne men fantastisk som servicen är i denna del av världen så ringde mannen i butiken helt sonika upp honom och jag fick konsultation via telefon. Det blev några turer fram och tillbaka på telefonen men till slut rekommenderade den goda mannen en salva och en tvål (med myrra! så exotiskt) till mig, i tillägg ska jag dricka en tesked virgin olivolja varje morgon och kväll - yuck. 

Tack för idag, nu ska jag joina ett kvinnogym - mer om det senare, over and oout.