Så nu var en hemma i Norrland igen. Har haft en enormt mysig jul med familjen, trots att det finns en tom stol där min syster brukar sitta. Herre jesanäs att flickan skulle åka till Indien över jul!
Trots att tristessen börjar nagga i kanterna på min vardag så är det väldigt skönt att komma tillbaka till Sverige. Det var väldigt längesedan jag uppskattade en dusch så mycket som i torsdags när jag kom hem! För nu var det ju så att jag och Sanaa hade lite problem med duschen i Jordanienland, det var så pass att vi fann det bättre att fylla en balja med vatten och sen använda en kanna och hälla vattnet över oss! Så, skönt var det att duscha i en ordentlig dusch minsann! Sen att inte behöva gå omkring på iskalla stengolv och sova på golvet i vardagsrummet är ju också en bonus :P
Men trots allt så saknar jag Amman, en fick som ett liv och en vardag där nere också och att bryta upp från vanor och speciellt från goda vänner är aldrig önskvärt. Det är nästan så att jag undrar varför jag åker iväg och rotar mig nånstans när jag vet att det ändå kommer ta slut snart... Ja, jag lider ganska lätt av seperationsångest. Men det är klart att det är värt det, det är det alltid! Och som mina kära vänner sa, Amman finns ju alltid kvar. Och det hoppas jag innerligen för kolla hur vackert det är!
Men härnäst bär det av till Malmö och mina underbara vänner där, som jag saknat såå mycket! Ska faktiskt bli skönt att komma iväg och komma igång med det "vanliga" livet igen, det med plugg, möten, Drottningholmsliv, veganliv och framför allt då mina underbara vänner! Fast det kommer knappast vara sig helt likt då två av mina pärlor är borta, en i Umeå och en i Turkiet.. Tänk att en skulle skaffa sig såna vänner som inte kan stanna på en plats! Inte för att jag är bättre men... Nej, nu ska jag ta tag i praktikrapporten som skulle ha varit inne den 15:e, så kanske dags att börja nu eller? :P
