So far so good..!

Amsterdam really took me by surprise. It is such a nice city that after my first walk in the west "suburbs" I proclaimed: this is where I'm gonna live! The houses are so nice (our hosts apartment is amazing!) and the streets and canals makes a perfect disharmony of labyrinths in the city centre. And it is so calm here..

But then there is the people of Amsterdam. I haven't really approved of them yet. Some people, like those working in cafes are supernice and their english is amazing, more British than the British themselves, but then there are others.. Two bus drivers and a guy letting bikes, super-sarcastic! I really don't know how to handle sarcasm in other countries..

But so far so good! We had an amazing, and freakishly cheap, three-course vegan dinner at a squat, Joe's Garage, we rented bikes, ended (by ALL mistakes) up in the notorious red light district, and had some ijs (ice cream). And now: some shopping! Mostly for boring, need based- instead of want based-, stuff like vitamins (I've been struck by the B12-paranoia).. But first, as always when with Sanaa, middle easternish breakfast!! :)

IARC är igång!

Sitter just nu, lätt dåsig av den goda grönsakscurryn som serverades till lunch, och lyssnar på dr. Anteneh Roba som pratar om att jobba för djurs och människors rättigheter i Afrika, superspännande trots att jag lyssnat på honom i Malmö redan!

Överlag är detta helt fantastiskt, jag går från att känna mig supertaggad till helt förtvivlad. Jag är numera säker på att jorden inte kommer överleva min 60-årsdag, massa filmer på temat jordens undergång spelas nu i mitt huvud och frågan är inte OM utan HUR jorden kommer vara förstörd vid år 2050. Nedslående jag vet. Tack Steve Best.

Men sen så får jag tusentals ideér på hur vi kan jobba för djuren så det blir nog inte mkt pluggande när jag kommer hem, för här ska aktivistas!

Utöver detta har jag bestigit Mt. Everest av Luxembourg (ja träningsvärk idag!), käkat enbart lite mackor och massor, jag menar MASSOR, av socker till middag (bild kommer senare), frusit mig igenom en natt i tält med tre lager kläder och varmvattenflaska och träffat nya vänner från olika hörn av vår vackra värld!

Nu ska jag koncentrera mig, sen ska jag beställa lite djurrättsböcker som höstläsning :)

Over and out,
Veganhälsningar från Esch <3

Sliten

Usch vilken natt, hårda bänkar, domnande armar och spänd nacke.. Inte lätt att vara på mini-eurotrip! Och då har jag inte ens lämnat Sverige än.. Men helst av allt vill jag bara duuuschaaaa!

Mini-Eurotrippen är igång!

Så då har jag satt mig på tåget från Örnsköldsvik med nosen söderut, målet är Arlanda (med några obekväma byten i Sundsvall och Gävle) för en flygresa ner till Luxembourg och INTERNATIONAL ANIMAL RIGHTS CONFERENCE, fyra förmodade fantastiska dagar med djurrättsföreläsningar, workshops, tältning och (egentligen bäst av allt) VEGANMAT I MASSOR! I'm quite excited 😄

Efter denna konferens styr jag tågnosen vidare mot Amsterdam där jag ska träffa finaste Sanaa och vackra Tina, kommer nog bli en hel del Amman-minnen! Men fantastiskt ska det bli att träffa dom, och särskilt i en sådan omtalad stad som Amsterdam! Super excitement 😄

Ska försöka hålla er uppdaterade via sociala medier då jag tycker att det här är känns som något som fler bör få ta del av! 😄

Pappersgöra och sockerkaka

Jag tror att jag skulle passa väldigt bra som sekreterare. Vet inte varför, men tycker det är så roligt att sitta och fixa med telefonsamtal, papper, blanketter, lägga saker i pärmar och skriva små post-it lappar med saker att göra. Och den tillfredsställelsen när post-it lapparna en efter en åker skrynkliga ner i papperskorgen. Nördigt va?

Har världens bästa mamma som bakat supersaftiga veganska chokladmuffins och lika saftig citron-sockerkaka! MUUMS filimama!

Nyponsoppa med glass

Så gott det skulle vara. Behöver verkligen något varmt och sött att förtära nu. Eller jag behöver något varmt på grund av min förbaskade förkylning, och jag vill ha något sött, mest för att jag bestämt mig för att skära ner på sockret rätt drastiskt då jag insett att bo-hemma-med-mammas-mat-och-köra-bil-överallt-dieten inte klär mina höfter, så att säga. 

Otåliga tankar

Ligger i sängen och hostar, googlar på mat och magen börjar kurra. Typiskt också. Vill ha onion bhaji, cig köfte, kikärtspannkakor, roti, myntadressing på sallad och pasta med fetaostpesto! Allt veganskt och underbart gott förstås :) (va fasiken, min mobil har inte 'vegansk' inskriven i ordlistan..! inte 'fasiken' heller, men det gör inget :P)

I övrigt snurrar skallen runt runt runt omkring vad som ska hända till hösten, även om jag borde känna mig förväntansfull och glad över att få göra vad jag vill så känns allt bara läskigt och ouppnåeligt. Att hitta jobb, flytta, stadga sig.. För det är det jag vill, rota mig nånstans. Hitta ett hem som är mitt, och kärlekens. Men just nu finns det bara ett stort moln på min himmel (förutom det som är fyllt med slem och sitter i min hals); att klara av min kandidatexamen. Jag antar att det handlar om tålamod, att låta saker ta sin tid - för att det löser sig. Men att vara lugn, och inte planera, har aldrig varit min grej.

Från Skeppsmaln och brända ben till Stockholm och den mest fantastiska konserten, ever

Ute på Skeppsmaln är livet ändå ganska bra, bara vågorna, klipporna, jag, Madde - och så allt fika såklart :)

Blickar ut mot fädernas land, eller ja, iallafall min fars land

Nöjd tjej väntar på Pearl-freakin-Jam

AMAZINGNESS!!!

En kan ju inte göra annat än att hålla med. Skratt och tårar, gåshud och rysningar, skönsång och hesa halsar - ja, Pearl Jam, ni ä la för fantastiska!

Vego El Fuego= veganpizza, i Sundsvall?! Ett väldigt bra avslut på en väldig bra helg helt enkelt!

Vågar en tro att sommaren är här nu?

Ja, juni har ju inte precis bjudit på de varmaste dagarna, men helt plötsligt verkar det som att sommaren är här i Örnsköldsvik, så underbart!

Men medan jag skulle bara vilja lägga mig på gräsmattan och steka på min turkiska solbränna så måste jag sitta och plugga.. Och inte kan jag tycka synd om mig själv heller, då det är mitt eget görande (eller brist på görande snarare) som gjort att jag behöver spendera min annars lediga tid bakom dataskärmen! Men då är det tur att vi har ett fantastiskt parasoll som jag kan sitta under och ändå njuta av sommarvärmen och så när jag behöver pausa kan jag bara luta mig bakåt och njuta av den vackra utsikt som vår trädgård erbjuder! :)

Sen är det också tur att livet är så underbart annars, med fina vänner och en fantastisk familj som jag aldrig kan få nog av! Åh vad jag älskar sommaren!



Mys med grannen Alice

Onsdagsmys på Public med fina, Mina Madelene

Frestelser

Det är få saker som kan få min veganska övertygelse att vackla (i alla fall här i Sverige - utlandet för mig är likställt med moraliskt förfall). Men min mummus (farmors) tjockpannkaka (också ett ord ur mitt norrländska lexikon, går väl under namnet "ugnspannkaka" för er andra!) är en av dessa saker. När jag tänker på att äta det kommer jag ihåg hur hon en gång, på ett finskt läger, gjorde en enligt henne misslyckad plåt tjockpannkaka. Och jag fick, till min obeskrivliga glädje, kalasa på denna tjockpannkaka bäst jag ville. Vilket jag gjorde. Och nu pratar vi långpanna, en djup ugnsplåt med pannkaka- och om jag inte minns fel så åt jag om inte allt så väldigt mycket nära inpå. Vad jag minns är i alla fall att det var förbaskat gott, och att jag inte åt någon middag den kvällen! Men så är det ju att jag fortfarande tycker, trots vetskapen om att det kan vara upp till 7 ägg i smeten, att det är en av de godaste rätterna som finns, min mummus tjockpannkaka. Och då finner jag det ibland svårt att se vikten av det ställningstagande jag tagit. Precis som att jag mumsade i mig två tallrikar rabarberpaj med tillhörande piskbar vegetabilisk fettblandning (sojagrädde) idag, detta till trots att jag svurit på att nu vara nyttig och ta hand om min kropp. Vilket innebär mindre socker och snabba kolhydrater, vilket jag inser nu bara gör att jag vill ha tjockpannkaka ännu mer! Gah!

(Nedan bild på vegansk ugnspannkaka från Kakboken utan ägg och mjölk, Svenska klassiker. Vill verkligen köpa alla hennes böcker men är nervös för konsekvenserna det kan medföra!)

Att slåss med moraliska dilemman, och bräms

Var på en vacker promenad med minsta kusinbarnet idag i skogarna runt Solansberget och mitt barndomshem. Solen sken till och från och det var perfekt promenadväder. Men på något vis medan svetten började brytas så kom dessa sjukt irriterande bräms fram. Jag försökte vifta och ha mig, blåsa bort dem, snärta bort dem, skaka bort dem, vad som helst så de skulle sluta surra i örat och krypa på armarna. Men icke, envisa som.. ja, åsnor om de nu är så envisa som det sägs. 


För jag vill ju inte slå dem, jag vill ju inte ta en liten insekts liv. Men, så sjukt irriterande dom är! Försökte rationalisera och se vad de har för syfte i ekosystemet och tänkte också att det kanske är som med myggor, att om de tar mitt blod så lägger de ägg och dör. Så de behöver mitt blod för att sprida sin art, vilket jag i och för sig inte vill, men det är ju så det är. Men det var en särskilt liten envis bräms som tyvärr fick sätta livet till (kanske borde klargöra för eventuella utomnorrländska läsare att det är de flygande insekterna broms jag pratar om, på norrländska har vi dock bytt ut ett "o" mot ett "ä"). 


Och jag kände.. inte så mycket. Tills jag kom på att jag borde ha dåligt samvete, så då fick jag dåligt samvete för att jag inte hade dåligt samvete. Även om jag önskar att jag hade kommit längre i mitt djurrättsliga tänk och att jag konsekvent skulle kunna respektera alla insekter och alla aspekter av vårt utnyttjande av dem (t.ex. så äter jag inte E120 som är kokade löss medan jag inte väljer bort produkter ifall de har bivax och honung i sig). Men jag tänker att det i alla fall är bättre att önska att en vore bättre, för det kanske är halva vägen dit?