Vackra Palestina

Det här hänt väldigt mycket den senaste tiden, och vi har faktiskt massa jobb att göra, vilket är bra! Men det har också lett till att jag har varit lite dålig på att uppdatera bloggen. För att kompensera för några dagars tystnad kommer det nu i dagarna tre ett inlägg om dagen, bra va? : )

Till att börja med så var vi på ännu en Tejual, en politisk vandring. Denna gång utanför storstaden Nablus. Vi tog inte del av lika många historier som förra gången, men landskapet var helt fantastiskt. Som en gåva till er får ni därför ta del av lite amatörbilder här! ; )

Typ som prästkragar, fast inte

Fantastisk utsikt från en klippformation utanför byn Tell

Hittade också fina människor på toppen av berget

Vallmoblommor färgar landskapet

Mycket blommor, men det är ju så ofantligt vackert

Och vi gick och vi gick och vi gick

Utsikt

Det är svårt att låta bli panoramabilder när landskapet är så fantastiskt som det är..

Vackra, vackra Palestina.

Fifo och jag

Arabiskt kaffe, ett gott avslut på ett gott träningspass

Som ett led i mitt “nya liv” (som påbörjas igen och igen, ungefär var tredje måndag) har jag blivit medlem av ett gym i vår lilla stad Salfeet. Och jag måste säga att det är en upplevelse i sig. Då kulturen är som den är här så har kvinnorna och männen separata gym, något som jag faktiskt personligen inte har något emot. Inte det att det stör mig att ha män i närheten när jag tränar, men i alla fall här så känns det som om att vi mer är ett kvinnokollektiv som tränar tillsammans. Till exempel så sätter vi oss alla ner och dricker kaffe när gymmet stänger och tar oss en trevlig prat, inte för att jag bidrar så mycket mer till samtalet annat än att nicka och le uppmärksamt till svadorna av arabiska som flyter omkring i rummet men. 

Första dagen jag skulle signa mig upp på gymet så fick jag provträna först. Jag värmde som vanligt upp genom att springa på löpband, och jag lovar att jag var säker på att maskinen skulle falla ihop. Det skramlade och skrapade och lät och mina 10 km/h var nog det snabbaste den maskinen någonsin gått. Men den höll. Och jag bestämde mig för att betala de hela 190 kronor som medlemskap för en månad kostade. Det var då inte så enkelt att skriva upp sig på gymet som en kanske kunde tro. Språkbarriären i att jag inte kan arabiska och att de inte kan engelska gjorde att det tog ungefär en kvart att komma överens om att de har öppet 27 dagar i månaden (alla dagar utom fredagar), jag är välkommen mellan kl. 9.00 och 19.00 och mitt namn är Emelie och den tuffa tanten på 60++ som äger gymet kan jag kalla Fifo. 

The Secret Club, inte lätt att hitta hit om en inte vet var en ska

Så var jag där dagen efter och tränade igen, den här gången var det massa nytt folk på gymet och jag svarade på de obligatoriska fem: Var är du ifrån? Sverige. Hur gammal är du? 25 år. Är du gift? Nej. Har du barn? Inte än. Var bor du nu? I Salfeet, i den höga rosa byggnaden där borta. Under träningen så kom Fifo, som själv tränar varje dag, och gav mig.. ja, vi kan säga hjälpsamma, tips på hur jag kan träna. Det behövs i och för sig delvis då maskinerna där är så urgamla att jag inte har någon aning om vad de gör. Jag försöker dock hålla mig undan dem och stanna på löpbandet. 

Men det mest fantastiska som skedde var när jag två dagar senare fick ett samtal från en kvinna som ringde från Fifos telefon: "Hello, where are you?" Eeeh, vad är det här tänkte jag, har jag glömt att jag gjort avtal med någon? Jag svarade artigt: “I am at the bus. Where are you (unknown woman)?”, "We wait for you, at gym" fick jag höra. Alltså, eftersom jag inte varit på gymet på två dagar fick jag en påminnelse om att jag minsann måste komma till gymet och träna. Helt fantastiskt eller hur? Sådana tjänster kostar ju massa på gym i Sverige/Norge. Så nu har jag en piska i ryggen och jag blir faktiskt motiverad av att gå till gymet, och mest bara för att jag vill bespara mig skammen av att bli uppringd av coach Fifo igen. Men funkar det så funkar det.  

Att vandra genom gamla staden i Nablus

Är det något jag älskar så är det sådana här ställen, trånga gångar överfyllda med kläder, tyger, skor, smycken, godis, mat, frukt, nötter, kryddor.. Åh, dofterna, synen, surret - alla intrycken, det är himmelen för mig! Önskar alltid att jag var själv när jag går igenom sådana ställen så att jag kan ta all tid jag vill till att titta, röra och lukta på allting. Men risken är väl att jag aldrig kommit ut igen..




Vår handledare och Stephan inne i marknaden. Målet var att äta kneifeh, en dessert som enligt palestinierna uppfanns i Nablus (men jag är ganska säker på att jag hört detsamma om en by i Libanon). Kneifeh består i alla fall av en sorts deg med sockervatten och smält ost, så mäktigt och flottigt och sött det kan bli - allt på en och samma gång. 

Den som säger att de svenska (eller norska) jordgubbarna är de bästa har uppenbarligen aldrig varit i Palestina. De är stora, härligt rubinröda och inte minsta spår av surhet har de. Min.. tredje jordgubbe jag smakade var helt perfekt, den smakade inte bara jordgubbe utan jordgubbe med grädde och socker, helt naturligt och helt himmelskt. 

Bara 10 kronor kilot dessutom.







Bröd, bröd, bröd i mängder. Det palestinska pitabrödet äts till frukost, lunch och middag och används både som pitabröd med fyllning, macka i matsäcken, och som transportmedel för hummus, falafel, sallad och oliver från tallrik till mun. 

Kunde inte låta bli att ta bild på detta fantastiska arrangemang av rädisor, en fin display är nästan lika viktigt som pris och kvalitet!

Oliver, ostar och inlagda grönsaker (makdoooos!) i en härlig blandning. 

Är inte det här himmelen på jorden så vet jag inte vad som är. Arabisk konfekt, lite lik turkisk delight, men större och i massa kombinationer, min favorit är den vita med pistaschenötter uppe i högra hörnet. Vegansk ska den vara också! 

Tog en random bild och lyckades fånga 

den här mannen som helt klart har barnet 

i sig nära till hands :)

Hit tog vår handledare mig för att få en salva till mina händer, doktorn var dessvärre inte inne men fantastisk som servicen är i denna del av världen så ringde mannen i butiken helt sonika upp honom och jag fick konsultation via telefon. Det blev några turer fram och tillbaka på telefonen men till slut rekommenderade den goda mannen en salva och en tvål (med myrra! så exotiskt) till mig, i tillägg ska jag dricka en tesked virgin olivolja varje morgon och kväll - yuck. 

Tack för idag, nu ska jag joina ett kvinnogym - mer om det senare, over and oout. 

Pre-bröllops-brud-fest

Idag var det fest minsann! Vi blev inbjuden till ena granndotterns kompis pre-bröllops-brud-fest, eller kanske möhippa? Men det liknande mer en bal, en sweet sixteen-fest eller ja, ett bröllop. På grund av kulturen här så var det ett big no-no att ta bilder, och så fick Stephan dessvärre inte heller delta, så ni får hålla er till godo med att jag beskriver hur det var :) 

Festen hölls i en stor lokal och hade en stor, dekorerad scen i ena änden av rummet. Längst bak på scenen, stod en stor, vit soffa på en upphöjd plattform, där kunde den kommande bruden sitta ner med sin närmsta familj när hon ville vila från dansandet. Bakom och runt soffan var det stora vita tyger, massvis med vita och röda rosor i buketter och bågar och glittriga ornament. Framför soffan var så dansscenen.  På grund av lite kommunikationsproblem (hejsan språkförvirrad) så kom jag lite sent till festen men fick då ett väldigt bra intryck vid ankomst då festen var i full gång. Ingången var i motsatt del av rummet från scenen så det första jag möttes var ett hav av människor (kvinnor och barn) som satt på rader efter rader av stolar vända mot scenen. När jag så kom fram till mitt sällskap, och skrikit fram mina hälsningsfraser för att överrösta den höga arabiska musiken, så vände jag uppmärksamheten till scenen. Där dansade den kommande bruden i en vid, strassbeklädd röd klänning tillsammans med sina och sin kommande makes systrar. Alla var väldigt vackert klädda och de måsta ha lagt ner timmar på sina respektive frisyrer som innefattade mängder av löshår, strass, glitter, spännen och säkert två-tre sprayflaskor vardera. 

Låt efter låt dansade bruden och vid början av varje låt annonserades vems tur det var att inta scenen tillsammans med henne. Dessvärre kom det då en annonseringen där jag tydligen var inkluderad och under två arabiska låtar och en klubbåt, som ärades med discobelysning, stod jag så på scenen och försökte kopiera de vackra palestinska flickornas rörelser, gick väl sådär kan jag tänka mig. Men kul var det! Och väldigt intressant att se kvinnorna i ett helt annat sammanhang, ett sammanhang fritt från män i huvudsak. Klänningar, höga klackar, bara axlar, långt vackert hår, dans och vänskap.

Fick dagen till ära hår och make-up 

fixad av en av granndöttrarna, kände 

mig som om att det var jag som skulle 

gifta mig! 

Bjuder på lite bilder från Salfeet nedan i brist på festbilder. 

Salfeet är en vacker och grön liten stad som formligen kryllar av citronträd- drömmen att ha den här i trädgården och göra hemmagjord citronsaft varje dag!

Bara för att blommor och 

solen är så fina tillsammans.

Slutligen, utsikten av solnedgången från vår balkong, lika enastående varje gång.

En dag på kontoret

Idag skulle en kunna säga att vi har vår första arbetsdag. Vi är på Stop The Walls kontor och kontorsjobbar. Vi har inte fått några konkreta uppgifter utan efterforskar lite, skriver lite, transkriberar, improviserar, och det går bra. Kontoret är jättefint och människorna på kontoret är ännu finare, det är så härligt att omges av engagerande, intelligenta människor, och ännu härligare när de sitter med så mycket kunskap som vi inte har - lärorikt och intressant. Tror att det är, och kommer vara, två av nyckelorden för hela vistelsen här, lärorikt och intressant. Det är så mycket nytt, inte bara ett nytt språk och en ny kultur med efterföljande normer och seder. Utan det är för mig helt nya koncept. Koncept såsom vägar tillägnade visst folk med viss status, beväpnade civila som vaktar sin by, diskriminering inskriven i lagen, begränsningar i rörlighet, kunna känna doften av havet bara några mil bort men veta att du aldrig en gång kommer kunna ta dig dit...

Det tog en mer melankolisk tvist en vad som var menat här, men det är svårt att inte komma in på ämnet, det är så påtagligt och närvarande. Men här, på Stop The Wall, försöker de göra vad de kan för att kämpa för att krossa dessa koncept. Och jag ska försöka göra mitt för att stå vid deras sida och hjälpa till, om jag kan. 

Målning på väggen bakom skrivbordet av en känd palestinsk illustratör, Naji Al-Ali, som skapat den starka symbolen som är Handala, han syns svagt längst bort till höger på bilden.

Stephan vid vårt för tillfället gemensamma skrivbord, working hard med "ett eller annat" som de säger på ren norska. 

Utsikten från kontoret i Ramallah, en vacker och levande stad.

Säger på torsdag hejdå till Espen, den ena halvan av första teamet på plats, och som hjälpt oss att komma igång med allt!