Frestelser

Det är få saker som kan få min veganska övertygelse att vackla (i alla fall här i Sverige - utlandet för mig är likställt med moraliskt förfall). Men min mummus (farmors) tjockpannkaka (också ett ord ur mitt norrländska lexikon, går väl under namnet "ugnspannkaka" för er andra!) är en av dessa saker. När jag tänker på att äta det kommer jag ihåg hur hon en gång, på ett finskt läger, gjorde en enligt henne misslyckad plåt tjockpannkaka. Och jag fick, till min obeskrivliga glädje, kalasa på denna tjockpannkaka bäst jag ville. Vilket jag gjorde. Och nu pratar vi långpanna, en djup ugnsplåt med pannkaka- och om jag inte minns fel så åt jag om inte allt så väldigt mycket nära inpå. Vad jag minns är i alla fall att det var förbaskat gott, och att jag inte åt någon middag den kvällen! Men så är det ju att jag fortfarande tycker, trots vetskapen om att det kan vara upp till 7 ägg i smeten, att det är en av de godaste rätterna som finns, min mummus tjockpannkaka. Och då finner jag det ibland svårt att se vikten av det ställningstagande jag tagit. Precis som att jag mumsade i mig två tallrikar rabarberpaj med tillhörande piskbar vegetabilisk fettblandning (sojagrädde) idag, detta till trots att jag svurit på att nu vara nyttig och ta hand om min kropp. Vilket innebär mindre socker och snabba kolhydrater, vilket jag inser nu bara gör att jag vill ha tjockpannkaka ännu mer! Gah!

(Nedan bild på vegansk ugnspannkaka från Kakboken utan ägg och mjölk, Svenska klassiker. Vill verkligen köpa alla hennes böcker men är nervös för konsekvenserna det kan medföra!)

Att slåss med moraliska dilemman, och bräms

Var på en vacker promenad med minsta kusinbarnet idag i skogarna runt Solansberget och mitt barndomshem. Solen sken till och från och det var perfekt promenadväder. Men på något vis medan svetten började brytas så kom dessa sjukt irriterande bräms fram. Jag försökte vifta och ha mig, blåsa bort dem, snärta bort dem, skaka bort dem, vad som helst så de skulle sluta surra i örat och krypa på armarna. Men icke, envisa som.. ja, åsnor om de nu är så envisa som det sägs. 


För jag vill ju inte slå dem, jag vill ju inte ta en liten insekts liv. Men, så sjukt irriterande dom är! Försökte rationalisera och se vad de har för syfte i ekosystemet och tänkte också att det kanske är som med myggor, att om de tar mitt blod så lägger de ägg och dör. Så de behöver mitt blod för att sprida sin art, vilket jag i och för sig inte vill, men det är ju så det är. Men det var en särskilt liten envis bräms som tyvärr fick sätta livet till (kanske borde klargöra för eventuella utomnorrländska läsare att det är de flygande insekterna broms jag pratar om, på norrländska har vi dock bytt ut ett "o" mot ett "ä"). 


Och jag kände.. inte så mycket. Tills jag kom på att jag borde ha dåligt samvete, så då fick jag dåligt samvete för att jag inte hade dåligt samvete. Även om jag önskar att jag hade kommit längre i mitt djurrättsliga tänk och att jag konsekvent skulle kunna respektera alla insekter och alla aspekter av vårt utnyttjande av dem (t.ex. så äter jag inte E120 som är kokade löss medan jag inte väljer bort produkter ifall de har bivax och honung i sig). Men jag tänker att det i alla fall är bättre att önska att en vore bättre, för det kanske är halva vägen dit? 

Kroppen i Övik, tankarna i Amman och hjärtat rakt överallt

Så nu var en hemma i Norrland igen. Har haft en enormt mysig jul med familjen, trots att det finns en tom stol där min syster brukar sitta. Herre jesanäs att flickan skulle åka till Indien över jul! 

Trots att tristessen börjar nagga i kanterna på min vardag så är det väldigt skönt att komma tillbaka till Sverige. Det var väldigt längesedan jag uppskattade en dusch så mycket som i torsdags när jag kom hem! För nu var det ju så att jag och Sanaa hade lite problem med duschen i Jordanienland, det var så pass att vi fann det bättre att fylla en balja med vatten och sen använda en kanna och hälla vattnet över oss! Så, skönt var det att duscha i en ordentlig dusch minsann! Sen att inte behöva gå omkring på iskalla stengolv och sova på golvet i vardagsrummet är ju också en bonus :P

Men trots allt så saknar jag Amman, en fick som ett liv och en vardag där nere också och att bryta upp från vanor och speciellt från goda vänner är aldrig önskvärt. Det är nästan så att jag undrar varför jag åker iväg och rotar mig nånstans när jag vet att det ändå kommer ta slut snart... Ja, jag lider ganska lätt av seperationsångest. Men det är klart att det är värt det, det är det alltid! Och som mina kära vänner sa, Amman finns ju alltid kvar. Och det hoppas jag innerligen för kolla hur vackert det är! 

Men härnäst bär det av till Malmö och mina underbara vänner där, som jag saknat såå mycket! Ska faktiskt bli skönt att komma iväg och komma igång med det "vanliga" livet igen, det med plugg, möten, Drottningholmsliv, veganliv och framför allt då mina underbara vänner! Fast det kommer knappast vara sig helt likt då två av mina pärlor är borta, en i Umeå och en i Turkiet.. Tänk att en skulle skaffa sig såna vänner som inte kan stanna på en plats! Inte för att jag är bättre men... Nej, nu ska jag ta tag i praktikrapporten som skulle ha varit inne den 15:e, så kanske dags att börja nu eller? :P

"Woop woop!" - all week long!

Den här veckan har varit mer späckad än de flesta och frasen "woop woop" har nog aldrig yttrats så många gånger av mig förut, i mitt liv typ!


Måndag var vi dubbelbokade på adventsfödelsedagskalas och italiensk/kanadensisk middag. Adventsfödelsedagskalaset bestod av en massa bakelser och sång till Maximes ära då hon fyllde hela 23 år. Sedan gick färden vidare till det mångkulturella kollektivboendet i Sweileh och Danny, Ezra, Shadi och Endutch, där det bjöds på en massa mer choklad: och veckans, eller snarare årets, konstigaste rätt: gnocci med nutella!! Än hur skumt det låter så var det GOTT! Gott gånger tusen! Att rekommendera, men glöm bara inte att servera med florsocker för att riktigt få fram sötman ;)


Tisdag bestod av ett av våra cafémarathon på x antal timmar på Jordaniens egna Starbucks: Gloria Jean's. Onsdag var det knäckbak och städning för på torsdagen så var det julfest och ännu mer socker i form av rombollar, kolakakor, äppelkaka, kanelbullar och så knäcken som kanske inte var så knäckig då den var gjord på pannkakssirap, men den gick ner! :P


Sen kom helgen: Fredagkväll spenderades på the Basement Café där det bjöds på flamencomusik och massa gott sällskap, avslutades sedan med en tidig kväll för mig efter en öl på Pariscafeét i Weebdeh. Morgonen efter var nämligen en dag som inte har setts fram emot men som var orsak till de största "woopen" av dem alla. Äntligen fick jag pusta ut efter att ha gjort min presentation! I tre timmar stod jag och chefen, Zeinat, och babblade om mänskliga rättigheter inför de cirka 60 anställda som var mer eller mindre nöjda med att komma in till jobbet på en lördag. Men bra gick det och det var en lagom kick för självförtroendet! Fick också en present idag som tack, en handdukshållare sydd och broderad på en av verksamheterna här i Amman. Mycket glad blev jag :) Men gårdagen slutade inte med bara ett litet "woop woop" över att jag var fri från ångesten utan fortsatte med hyrbil iväg till Mount Nebo för solnedgång och lite religiösa statyer. Det var nämligen på Mount Nebo som Moses stod när Gud sa till honom att det han såg från berget var det förlovade landet, men Moses fick inte gå in, så han stannade på berget och dog där och sägs ligga begraven där än idag! Tyvärr var hans grav/tempel stängd när vi kom men vi såg också det förlovade landet och de fina statyerna som represtenterade Moses stav och Röda Havet som Moses delade. Sen fanns det också en staty på 4 korta, skäggiga män som stod och pekade på en död ko och skrattade, den biten förstod jag inte riktigt. Meen, fint var det där, och så tyst! Man kunde höra bjällrorna från fåren som gick nere i dalen, mysigt!


Efter att solen gått ner fortsatte turen på vindlande, mörka vägar ner mot Döda Havet och sedan upp till de varma källorna i Ma'in! Det var FYRTIOFEM GRADER VARMT i vattnet! Så galet underbart! Vattenfallet forsade ner i en källa och känslan av vattnet som dundrade på kroppen så det nästan gjorde ont var underbar. Eftersom det är så pass kallt i Jordanien nu med så ångade det dessutom från vattnet vilket gjorde att man inte frös om de bitar av kroppen som stack upp ur vattnet. Fanns också en grotta bakom vattenfallet som var som en ångbastu, där inne var vattnet så varmt att det inte gick att ta på det, måste varit över 60 grader, och det kom direkt ur berget! Coolt coolt.


Och så var veckan slut!


Men nu börjar ju nästa, så inget lugn än! Idag ska det inhandlas massa mat inför morgondagens middagsbjudning á la swedish style, på tisdag är det arabiska, på onsdag är det klättring, på torsdag är vi bortbjudna på middag hos en kollega, sen blir det väl utgång torsdag och fredag! Det är ju ändå Sanaas sista helg i Amman!! Åh, va sorligt det kändes helt plötsligt..


Men inga, tårar spilles här, nu ska vi njuta av den sista veckan utan misär!!  :)



<iframe src="http://www.campaignspace.se/fb_kvinna_kvinna/banners/kvinna_kvinna_728x90.php?ct=http%3A%2F%2Fwww.facebook.com%2Fpages%2FKvinna-till-Kvinna%2F153028052500%3Fsk%3Dapp_199555876787036&name=Emelie+Matkala+Nylander" width="728" height="90" scrolling="no" frameborder="0" style="width:728px;height:90px;margin:0;padding:0"></iframe>

Beyrout, mellanösterns medelhavspärla

Så nu har vi kommit "hem" till Amman efter en underbar minisemester i mellanösterns medelhavspärla, Beirut, Libanon! Och det var så annorlunda! Jag har aldrig känt mig så konservativ när jag fick lov att titta bort från all hud som tjejerna visade! Det var kortkort och urringning för hela slanten, och jag satt där med min långärmade polotröja och pösiga byxor (inte egentligen, men det kändes som så) och tänkte: Hur vågar dom? Men det är klart att man vågar, i ett land som är mer liberalt än vad vi är vana vid. Men ändå kunde killarna vara fräcka, som fan, fick oönskade kindpussar och ovälkomna kommentarer, men det är tur att man alltid har sin protector vid sin sida: Super-stålkvinnan Sanaa - du är bäst!

Men förutom kulturchockar och krockar så har vi hunnit med en hel del; vi har hälsat på Sanaas underbara släkt i Nabatiyeh i en mysig stad söder om Beirut; vi har åkt till den gamla staden Jbeil där vi åt chockartad-chokladig glass (den smakade som smält 70-procentig choklad, och trott eller ej - den var mjölkfri = yum!). Vi har varit och hälsat på vårt imponerande framtida lärosäte: American University of Beirut; vi (eller snarare jag) har shoppat och vi har ätit massa mat och slisk så nu måste vi deffa och träna för att komma i jeansen igen, men det var det värt, semester är ju semester! ;) Vi har även testat på det berömda utelivet i Beirut och även om jag inte fick skaka rumpa som efterlängtat så hade vi väldigt trevligt och vi träffade många intressanta människor, definitivt mer öppet och lättare att umgås män och kvinnor emellan där jämfört med här!

Tror dock inte jag har hunnit smälta allt från Libanon än och särskilt inte att jag är tillbaka i Amman igen och måste kliva upp tidigt imorgon för att återvända till det som nu är min vardag, drar mig dessutom lite för att gå och lägga mig i vår kalla lägenhet, det var inte smart att ta lägenheten på bottenvåningen...

Vi tog nog mer bilder i Libanon än vad vi gjort på hela resan i Jordanien men av någon korkad anledning som kommer jag för tillfället inte åt mina bilder på datorn så får bli ett mission för morgondagen att lägga upp lite bilder!

"Det kommer mera.. dododotododo.."

Äntligen!!

Jag kände mig som Gert (Fylking) igår då jag ropade "Äntligen!" åt både det ena och det andra. Men det största ropet ligger inom mig idag, jag har äntligen börjat min praktik! Eller ja, jag har ju varit här i fem (galet korta) veckor, men idag så känns det som om det börjar på riktigt! Jag har nu påbörjat en undersökning, eller assessment över kunskaperna om mänskliga rättigheter inom organisationen här i Jordanien för att förbereda inför min kommande workshop om just mänskliga rättigheter. När jag och Zeinat äntligen (!) satte oss ner för att prata igår så lossnade allt och det finns helt plötsligt alldeles för mycket för mig att göra, men det är roligt! Ska kanske studera ett barn som en case study och se hur dennes rättigheter blir (eller inte blir) tillgodosedda och sedan skriva rapport, kanske försöka utbilda föräldrarna i deras barns rättigheter, lägga till en flik om mänskliga rättigheter på IM Jordaniens hemsida och kanske kanske planera lite happenings inför den internationella dagen för personer med funktionsnedsättningar! Dessutom har jag fått ett eget kontor, vilket känns otroligt spännande :)

Emelie like a fish in the water goes over and out!

Gamla stenar och nya känslor

Jag är sjuk på att vara sjuk, jag är less på att vara less, men om jag ska vara less och sjuk, så är ändå Jordanien ett bra ställe att vara det på! Jag har nämligen kommit att börja tycka om det här landet och den hära staden, Amman. Det var tufft i början med bilar, tutor, otrevliga män, värme, damm och alltid denna trötthet. Men nu hör jag inte tutorna, jag börjar vant navigera mellan bilarna, männen hör jag inte heller, värmen gillar jag och dammet ger faktiskt en fin varm färg till allt (förutom vårt vita bord på uteplatsen som bara ser sunkigt ut då!).


Efter att ha varit och tittat på en massa gammal sten (Jerash, Petra, Amman Citadel) har jag dessutom fått en fläkt av historien i det här landet och börjat känna av dess karaktär, mer än det nybyggda, vanliga och gemena har kunnat ge. Sen har jag börjat lära känna folket, som är jättetrevligt och som jättegärna vill prata engelska (som taxichauffören på väg till arabiskakursen igår som om dagarna är lärare på gymnasienivå och om kvällarna kör taxi för att kunna ge sin familj ett fint hem, han var inte tyst en minut under de 30 minutrarna resan tog - han vill öva sin engelska sa han, och bättre och bättre blev han innan vi kom fram faktiskt!). Och maten här är ju faktiskt helt underbar, vi fick en request från vår handledare i Sverigeland att vi måste börja matblogga, och det är väl bara till att göra därefter! Dock är min cuisine inte så spännande just nu då jag har magproblem, kokt ris med sojasås - ingen kulinarisk sensation precis!


Något som jag dock förtärt idag, och som är väldigt jordanskt, är te med mynta, så gott! Koka te som vanligt och lägg i lite färska myntablad (eller en modern variant: citronmeliss, mycket gott!) och gärna tre skedar socker för att riktigt ta fram alla smaker ;)


Innan jag slutar så kommer här en liten lek:


GISSA STENEN:
Para ihop bilderna med städerna, svaret kommer i nästa inlägg! :)

1.

2.

3.

A: Jerash,  B: Amman, C: Petra

Tack o hej, och LYCKA TILL! ;)